28

Image by DoktorSpinn via Flickr

Om inte mitt något begränsade sinne för matematik sviker mig är jag nu i rena heltal räknat närmare 30 än 25. En relaterad och återkommande fråga är förstås “Hur känns det?”

Jo. Jag känner mig lugn och trygg. Mogen. Har ingen lust att fjanta mig och känner att jag skulle kunna bära upp en trench men kanske inte en hatt. Kan se mig själv på en segelbåt i Medelhavet. Ta grönt i kort i golf. Lära mig mer om svamp. Ser fram emot lite samkväm i goda vänners lag på vårt nya lantställe: Tänk värmeljus och höstrusk. Som 28-åring känner jag att det är värt en extra slant att resa bekvämt, så jag hyr hellre bil än åker billig buss.

Det känns trendigt att vara otrendig. Statushets känns plötsligt jävligt daterat – jag vill ha livskvalitet! Jag vill ha bordsservering. Och jag vill oroa mig för socker, transfetter och fleromättat fett. Jag pratar mer än gärna gärna om mitt jobb på fritiden. Särskilt med kompisar som gärna pratar om sina jobb. Gärna över en mellanöl (“mellis”) eller två.

Och framförallt, det som kanske är den största skillnaden mellan att vara 27 och att vara 28: Det känns okej att ta in ölnotan före klockan nio med förevändningen att det är en dag i morgon också.

Relaterat: 27, 29