Ibland skriker min norrländska själ efter vemod, i synnerhet när ytligheten blir för påtaglig. Så i taxin på väg hem från ett sent mingel plockar jag upp min mp3-spelare och lyssnar på den här vackra sången, en gång. Och så andas jag ut, långsamt.
Och sedan, en gång till, och en gång till, och en gång till; ända tills att jag kan känna bastrumman som bestämda knytnävsslag mot mitt bröst. Ibland undrar jag; hur skulle livet ha sett ut om jag hade valt en annan väg?
Andra bloggare om promise and the monster, musikvideo, vemod, ångest, kyla.
Bli medlem i PR of Sweden!
{ 4 comments… read them below or add one }
Så ja! Nu kan man sova lugnt i sin norrländska själ.
Tack!
Nä, måste höra den en gång till…
Nåt norrlänskt och monstruöst fastade nog under åren i Umeå och Sundsvall, om det nu är det som ibland skriker. Efterkonstruktioner och funderingar om hur livet hade sett ut om man gjort andra val och finns även på västkusten. Fin låt att väckas till liv med en tidig morgon på jobbet, innan kontoret fylls med människor och liv. Tackar!
@Johan: Eller hur, visst är den riktigt bra?! Hon är från Uppsala tror jag. Ung tjej som inte riktigt slagit igenom. Ännu.
@Karin M: Tack själv för kommentar och tankar! Lite Sliding Doors-känslor har vi rimligen alla emellanåt.
faan va vacker! älskar vemodig musik,men man blir allt bra depp oxå