Äntligen helg! Skönt att få jobba hemma ett par dagar, som jag brukar säga.
Läste en intervju med en storbloggare (kan inte minnas vilken) som berättade om den vanligaste frågan “hur hinner du blogga?” – eller som i mitt fall “du verkar ju hinna med att blogga i alla fall?”.
Det här blir därför lite av ett försvarstal. För mig är bloggandet nämligen något som sker i livets små pauser. Jag har provat att lägga mig på soffan eller att titta på tv, men det fungerar inte för mig. Det var flera år sedan jag slutade titta på tablå-tv.
Jag behöver komma ner i varv gradvis, annars kraschar jag och kommer bokstavligen inte upp till ytan igen på mycket lång tid. Avkoppling för mig är att tänka på något annat än sådant jag annars hela tiden tänker på. Därför är bloggandet så bra.
För jag skriver snabbt. Inte det att jag har en fantastisk fingersättning, för det har jag verkligen inte, utan snarare så att jag aldrig behöver brottas med formuleringar här. Mitt bloggskrivande är avslappnat, otvunget och fuck you:
Just det, i mitt bloggskrivande behöver jag aldrig vara någon till lags. Vägrar vara det.
Inget spökskrivande, inga revideringar, inga stavningsprogram, ingen korrektur, ingen budskapsbearbetning, ingen juridisk granskning. Ingen strategi. Inga kortsiktiga eller långsiktiga mål. Bara avslappning. Kalla det en snabb mjuklandning för en ständigt stressad och hårt arbetande ung man.
Så, med det sagt har jag fått min paus! Now – back to work.
Andra bloggare om bloggar, bloggosfären, sociala medier, intressant?
