Intressant resonemang som tangerar många av mina egna tankar. Jag har aldrig varit någon utstickare själv, men många av de första bloggarna jag någonsin följde var det. Jag tycker mig också kunna se en förskjutning i spelreglerna, men på ett sätt hoppas jag ändå att bloggosfären inte blir allt för “välkammad”.
Jag gillar inte när begreppet “PR” används på det här viset. PR-trick, PR-knep, PR-jippo. Retorik på vår branschs bekostnad, det är vad det är!
Lite fånigt, visst, men om vi bortser från räknesnurran så är det ändå intressant att fundera över.
Joakim Jardenberg gör en “Jerry” och korspuffar sin egen postning. Way to go, säger förstås jag då och länkar till slitet med den där… hur var det nu han hette igen? Uffe Sundell? Nej, vänta jag har det på tungan… tänk tänk Plura, tänk Pugh… äsch, någon sorts svensk gubbrockikon är det i alla fall.
Hm, trenden för reklambranschen ser inte direkt lovande ut. Tipstack till Christian Rudolf.
Hittar hit via Joakim Jardenberg och såg Nicklas Lundblads utspel tidigare, men verkligen – är detta ens en fråga? Bara för att svenska politiker har en lång bit kvar, så finns det väl verkligen ingen anledning för politiken att ansträngt försöka hålla sig borta rån sociala medier för att… ja, varför då, egentligen?
Bli medlem i PR of Sweden!
