Yeah, and you know it baby. Släpper du information fri, så blir den fri. Naturlagar slår andra lagtexter.
Snacket kring Sveriges Radios policy för sociala medier fortsätter. För egen del är jag lite överraskad över alla de starka reaktionerna – jag har sett extremt mycket värre/sämre policys. Det kan ha handlat om whitelist-datorer, centrala filter, övervakning av medarbetare på individnivå och rena rama förbud emot att använda “social medier” på arbetsplatsen. Innan jag fäller domen vill ju jag veta hur den förra policyn såg ut, om det ens fanns någon? Är det här ett steg framåt eller bakåt? Utan den kunskapen tycker jag det är svårt att skälla ut Sveriges Radio. Betänk att företag aldrig tidigare i historien har “spoken human” och nu måste de plötsligt lära sig det på bara några korta år. Det finns heller få pm några fasta normer kring vad som är comme il fault. Att skapa rätt tonalitet för en organisation gentemot omvärlden är en process, en extremt svår och krävande process. Visst, policyn som sådan är feltänkt på alla de sätt som i debatten belysts, men i sådana här lägen vill jag ha alla korten på borden innan jag dömer ut någon. Men missförstå mig inte, det är jättebra att problematiken blir belyst och att vi diskuterar den här typen av frågor, men jag har i alla fall bestämt mig för att skriva en postning om hur Sveriges Radio kunde ha gjort istället.
Hm, undrar om den här Gällivare-duon skulle kunna tänka sig att sälja domännamnet silfwer.se om de någon gång lägger ned bandet? Den som lever får se.
Jag är lite nyfiken på hur stort LinkedIn Groups är i Sverige. Någon som har en känsla för det?
Kaxigt, men ninte helt utan poänger. Tycker förstås jag.
Bra tips, mycket jobb att lägga ned.
… och så hör det väl till att en sådan här story bubblar upp då och då? Jag orkar inte riktigt engagera mig.
Började precis undra vad Pretto PR skulle hitta på härnäst… de jobbar vidare på sin seriösa image, alltså.
Jag har ju snackat mycket om sök på webben på senaste, och det här är sannerligen vatten på min kvarn… eh, mina argument. Sök i framtiden måste bygga på engagemang snarare än relevans, detta eftersom – helt ärligt – vi vet knappt vad vi tror att vi vill veta, liksom.
Trevlig liten funktion. Betänk att de allra flesta kineser på webben aldrig någonsin besökt en västerländsk sida. I praktiken har vi två gigantiska bubblor av internetsurfare med västerlänningar i den egna bubblan och västerlänningar i den andra. Jag har funderat på detta ända sedan kollegan Göran Thorstenson gjorde mig uppmärksam på dels hur stor den kinesiska webben egentligen är, dels hur deras webbkultur knappt påverkar vår. Samtidigt kan man ju fråga sig själv hur ofta vi västerlänningar surfar på den kinesiska webben? Inte så ofta, eller hur? Hur ser deras motsvarighet till Facebook ut, till exempel? Inte så många västerlänningar som vet det. Och kanske allra mest intressant i sammanhanget – vad händer när de två bubblorna brister och sammanfaller i varandra?
Pingback: Veckan som gick – Vecka 49 « Same Same But Different