Repost: PR-strategier för location based services (LBS)

by Jerry Silfwer on September 2, 2010 · 1 comment

Buffer

Ursprungligen publicerad på SocialBusiness.

LBS står för location based services (sv. positioneringstjänster) och hetast just nu är nog Foursquare och Facebook Places. Det handlar i grunden om att skapa virtuella motsvarigheter till fysiska platser där användare kan checka in virtuellt.

Till en början hade jag personligen svårt att se den stora förtjänsten med att checka in på olika platser. Visst, det är roligt just nu för early adopters att jaga utmärkelser och virtuella bekräftelser! Ännu roligare blir det om du är ett fan av sociala medier, för då hittar du igen många av dina geek friends och får således ytterligare en plattform att nätverka på.

Företag kan förstås skapa virtuella motsvarigheter till sig själva genom att placera sig på dessa kartor – om så bara för att vara proaktiva. Med en virtuell entitet i GPS-världen kan organisationen ”förlänga” sitt varumärke – och kanske till och med utveckla den den till en förlängning av affären. Men samtidigt kan inte företag förväntas ägna resurser åt att “hoppa på” alla nya webbfenomen som dyker upp som svampar ur marken. Mot den bakgrunden, hur ska företag och organisationer förhålla sig till utvecklingen inom LBS-området?

Incheckningsmentaliteten ökar

Med Facebook Places ökar chanserna att “incheckningsmentaliteten” blir utbredd. Allt det evangelisterna drömde om när det gäller Second Life blir med LBS och AR, som står för augmented reality, plötsligt betydligt mera påtagligt. För företag och organisationer gör nog klokt i att inte stirra sig blinda på Foursquare och Facebook Places. Det gäller att komma ihåg att den virtuella världen ständigt knyts ihop med den geografiska via tjänster som Google Maps och alla andra tjänster med integrerade digitala kartsystem.

När människor av kött och blod tycker och tänker om ditt företag på webben, så knyts dessa omdömen inte bara till företagets SERP, som står för search engine results page, utan även till din plats på den digitala kartan, den globala griden. Att ha en strategi för LBS innefattar därför inte bara grundläggande monitorering och skyddsregistrering på tjänster som Google Maps, Foursquare och Facebook Places, utan även om hur företaget ska handskas med det faktum att kartan flyttar in i allt fler applikationer.

Via omdömestjänster som reco.se så knyts exempelvis människors tyckande och tänkande ihop med företagets GPS-bestämda plats på den globala griden. Och vi därtill få se en utbredd ihopkoppling av prisjämförelsesajter vilket även naglar fast produkter och tjänster till ditt företags virtuella plats. Detta innebär att geografiska sökningar kopplas extremt nära både varumärke, försäljning och mätbar verksamhetsnytta, något som i stor utsträckning varit förbehållet e-handelsbutiker och offentliga webbtjänster.

PR-strategi i två steg

Att upprätta en PR-strategi för LBS-utvecklingen är till en början enkelt. Monitorering och skyddsregistrering är naturliga första steg, men även riktlinjer för hur företaget ska handskas med olika omdömen, positiva som negativa, låter sig ju göras tämligen instrumentellt om företagsledningen kan övertygas om vikten av att ta ett grepp kring detta.

Men, det stannar rimligen inte där. För det är en sak att som företag komma tillrätta med det grundläggande vad gäller LBS-tjänster, en annan att faktiskt utnyttja dem för att underbygga basen av ambassadörer till ett community, att förvandla LBS-närvaron till en varumärkesmässig konkurrensfördel och framförallt – att knyta allt detta närmare till försäljningen.

Delarinstinktens kraft

Vi står mitt i en utveckling som lovar att bli mycket spännande, i synnerhet i gränslandet analogt/digitalt. Men jag har ändå lämnat ett par frågor hängande i luften:

Varför bryr sig människor alls om att checka in på olika platser?
Varför bryr sig människor om att lämna omdömen –
utan annan ersättning än möjligen några virtuella poäng?

Utan att svara direkt flyttar jag över till ett konstaterande kring vår sociala natur som människor. Till vår delarinstinkt. För det är uppenbart att vi älskar att dela med oss. Av statusuppdateringar, av tankar, av omdömen – ja, av semesterbilder. Integritet hit och integritet dit, men det verkar uppenbarligen vara så att vår position är något som vi av fri vilja gärna delar med oss av emellanåt!

  • http://twitter.com/tedvalentin Ted Valentin

    Bra analys – speciellt det där med delarinstinkten. Det handlar ju även om att visa VEM man är – utifrån VAR man är. Som ett sätt att positionera sig, skulle man kunna säga. Jag tror det appellerar mest till 15-30 åringar.

    En annan grej med incheckning är att det kräver ganska lite. Man skapar content utan att egentligen behöva tänka så mycket. Samma som när man delar länkar.