Doktor Spinn’s Daily Smurf Tips

It’s not often I say that certain individuals are smart, because let’s face it; not many are. But this guy, Frédéric Filloux, he is.

This is a very relevant post, indeed. Read it.

And I wish I had the funds, because if I had, I would mobilize the right people and create a structure that would “game” the Swedish publishing industry in a couple of years.

“Let’s try and move the conversation on folks, there really is nothing to see here.”

“Jag vill inte gå i polemik med honom eftersom han fortfarande är anställd.”

Titta på citatet. Titta sedan på rubriken. Sedan tillbaka på citatet.

Detta är inte min fajt. Jag är inte journalist och jag har inga kopplingar till SJF. Men som PR-expert måste jag flagga upp ett antal stora problem som framgår tydligt utifrån, problem som sällan framgår särskilt tydligt för dem som sitter för nära själva frågeställningen.

Svensk journalistik befinner sig i en identitetskris. Ur ett strategiskt perspektiv behöver denna obekväma situation inte vara ett hot mot SJF och deras publikation, Journalisten. Det är i tider som dessa som ett fackförbund verkligen kan vinna i anseende och förtroende.

När chefredaktören hamnar i blåsväder framgår det tydligt, från både chefredaktörens och SJFs håll att ställningstagandet är chefredaktörens och enbart chefredaktörens. Ägaren och chefredaktören tar alltså ut ett tydligt avstånd från varandra. Den här typen av avståndstagande kan inte isoleras till en enda fråga – även om säkert både SJF och chefredaktören vill att det ska vara så. Men allt kommunicerar och i det här fallet innebär avståndstagandet ett avståndstagande i allt. För de primära mottagarna, förbundets medlemmar, så sänder detta en stark och tydlig signal; chefredaktören är autonom i förhållande till förbundet.

Huruvida det är bra eller dåligt, eller ens sant, är intellektuellt sett sekundärt. Det primära här är att chefredaktören tydligt signalerar att samma oberoende inte gäller för hennes anställda. Detta skapar en kommunikativ inkonsekvens som chefredaktören manifesterat i både ord och handling.

Eftersom Journalisten ger chefredaktören en sådan frihet, så måste chefredaktören ge sina anställda samma frihet. Annars signalerar det maktfullkomlighet och ur PR-perspektiv är det möjligen den sämsta kvaliteten som en chefredaktör för ett journalistiskt fackförbund kan ladda sitt varumärke med. Vad som händer sedan är klassisk selektiv perception; det chefredaktören gör som förstärker denna negativa spinn förstärker, det hon gör för att förmildra får ingen som helst effekt.

Hennes ledarskap kring den här affären har kantats av riktigt usel kommunikation, både på redaktionell plats i Journalisten och i de svar som hon själv skrivit på tidningens Facebook Page. Men hon har även lyft fram fördelarna med en förändrad journalistroll, att det är bra att debatten förs och att det nya medielandskapet förändras. Men detta får ingen effekt, enligt ovan nämnda logik. Det upplevs bara som ett spel för galleriet.

Chefredaktören har en stark skara anhängare bland dem som stöder hennes linje. Hon visar att hon hellre förvarar sin linje trots att hon sannolikt förstår att hon kommer att utsättas för kritik. Möjligen tänker hon att hon fattar ett strategiskt beslut och att förlusten av en produktiv reporter som bygger anhängare bland hennes belackare är godtagbar.

Chefredaktören räknar säkert kallt med att hennes autonoma ställning gentemot SJF ska bestå, hennes redaktionella beslut till trots. Men problemet för SJF ur ett PR-perspektiv är inte att det stormar kring deras chefredaktör eller att hon rensar upp bland personalen – självklart vill de ju att publikation ska vara oberoende från ägarna. Den journalistiska stoltheten kräver det.

Men SJF tvingas brottas med något helt annat än arga journalister på bloggar och i kommentarsfält. De flesta affärer blåser över och därför behöver SJF i normalfallet bara rida ut stormen och koncentrera sig på att bevara sitt handlingsutrymme. Men i det här fallet urholkar chefredaktörens agerande hela förbundets trovärdighet som auktoritet.

Journalistkåren får tydliga signaler om att chefredaktören är mäktigare än hela förbundet samlat. SJF vill säkerligen ogärna lägga sig i det redaktionella arbetet, men för ett fackförbund är makt att påverka en förutsättning för dess existensberättigande.

Till detta kan tilläggas att en ambitiös branschtidning är en kostsam affär för ett fackförbund. Om tidningen skrämmer bort en viktig del av alla de journalister som argumenterar för en linje som inte är chefredaktörens, då blir det påfrestande för förbundet varje gång de behöver ta medlemmarnas pengar för att betala för ännu ett nytt nummer. I synnerhet om medlemsantalet viker och tidningen inte bidrar till att rekrytera fler.

Det PR-strategiskt rätta för Journalisten att göra i det här läget är att rida ut stormen, trots att de förlorar i anseende och inflytande på hela affären. Att sparka chefredaktören kommer bara att upplevas trotsigt och reaktivt, samtidigt som chefredaktören med stor sannolikhet har mäktiga allierade inom förbundet.

Därefter, vid första bästa naturliga tillfälle får chefredaktören gå för egen maskin. Möjligen skriva en avskedsledare om att det varit en förmån att få verka i en turbulent tid och fått vara i nav i en viktig diskussion om journalistikens framtid, allt utan att förlora ansiktet. Hennes allierade visar stöd för hennes beslut i det läget, men de gör inget för att förhindra det då de själva sannolikt är obekväma med det faktum att förbundets styrka försvagats och att chefredaktören på många sätt gjort sig omöjlig för egen maskin.

Nej, den stora frågan är hur starkt bloggdrevet kommer att bli kring den här affären. Kanske har vi sett kulmen redan? Detta är också en PR-strategisk huvudvärk för SJF. Om drevet inte ger med sig kan SJF tvingas att agera och givet förutsättningarna kan de därmed tvingas att aktivt stötta chefredaktören för att inte förlora inflytande gentemot de som kräver hennes avgång. Sannolikt avvaktar SJF och satsar på att hävda sitt oberoende till dess att de har handlingsutrymme nog att vidta åtgärder utan att det verkar som om de tvingats till det; bättre så länge att förlora makt gentemot sitt eget branschorgan än till starka bloggkollektiv utanför dess kontroll.

Men det finns en enkel lösning, en lösning som stillar de arga människornas ilska, som förflyttar tillbaka auktoriteten till SJF och som ger chefredaktören en möjlighet att behålla sin plattform. Det strategiskt rätta för SJF och Journalisten vore om chefredaktören erkände sitt misstag, att Journalisten måste ge sina journalister samma oberoende frihet som SJF ger Journalisten. Men eftersom det här handlar om människor och stolthet så gissar jag att detta inte kommer hända.

Någon kanske anmärker att det är chefredaktörens jobb att “ställa” artiklar. Men ur PR-perspektiv spelar det ju knappast någon roll när en produktiv reporter blir så pass förbannad att han slutar och går ut i media – aktivt och för egen maskin medan fortfarande på lönelistan.

Kanske var beslutet att ställa krönikan rätt ur ett redaktionellt perspektiv. Det har jag ingen insikt i. Men om så är fallet så har chefredaktören brustit i sitt ledarskap, i vilket det ingår att hantera personalens förväntningar. Ingen kommer att tro på att en produktiv reporter som gett tio år av sitt liv till publikationen är ute efter billiga poäng.

Så, det är att välja mellan ett misslyckande i ledarskapet eller medge fel i den redaktionella processen. SJF har också en del kommunikationsstrategiska val framför sig. Och journalistbranschen, som jag alltid, älskat, beundrat och respekterat, fortsätter att utsätta sig själv för onödigt lidande.

“Breaking news may have been a defensible game in 1918, but it isn’t any more — and the sooner content companies get used to that, the better off they will be.”

Exactly. Journalism must move from breaking news to relevance. I’t true that I don’t know exactly how much money there is in news. But then again, people making money out of news have no idea about how much money there are in relevance. Soon, very soon, these people will be forced to try and find out.

Fint att vara en del av detta.

Amazing. Via Johan Hedberg.

I think this is what Johan Ronnestam has been going on about for a while now. Imagine what this will do for the copyright discussion.

Frun gästbloggar.

Infographics #FTW!

Breaking news in Sweden: A group of senior citizens interested in gardening got to practice their skills at a local kindergarten. It ended up with them sawing down a much beloved tree by the root. “We’re very sorry. It all happened so fast,” says a spokesperson for the seniors.