Doktor Spinn’s Daily Smurf Tips

Very useful, thank you.

Grymt bra krönika av Tor Löwkrantz.

“This leads us to the original question of why websites are either stagnating or losing traffic. It is not because of Facebook as such. It is because they are no longer at the center. That is not where people are, nor where they communicate. The website has become a channel, rather than a destination. The website will continue to drop. I expect it to account for only 10-20% of your traffic in a few years. People are your new destinations, not websites.”

Joakim Jardenberg med mycket bra poäng.

Interesting conference, but I’ll be doing a presentation in Washington then. And yes, my first gig there! I will tell you more about this later.

37,967,857. 37,967,857. 37,967,857. Internet keeps amazing me.

Cute. And great PR stuff!

Depraved stuff. But a bit funny and according to me not very controversial. The problem must be that people DO cheat on each other, not that there is a site, right?

Please, can someone put together a platform like this for Sweden? Let users put their local feeds in and then let the stats decide what gets promoted. Let people who curates the stuff, the engaged superusers on the site, influence the content so that we can let engagement and game mechanics dictate. Then let people add or subtract from the curator’s influence, depending on the percieved value they add to the site.

Should local newspapers be afraid of this? No, they should DO this. Or someone else will steal the local ad spends from under their feets… Create an environment where the best content (from the public’s perspective) prevails, and then you make money. And if your content can’t compete, then ponder why on earth you’re in the content business.

Andreas Ekström snubblar på sina tankar i vanlig ordning, även om jag inser att jag på sätt och vis är hans bitch som själv snubblar in på detta länkbete.

Jag håller med om att det har gått till överdrift med alla denna fenomenbeskrivande facklitteratur. Det är en märklig business. När jag läser dessa är det oftast ett lapptäcke av indicier mot en skön hypotes och det är väl okej. Men jag ser inte skillnaden mellan dessa och Ekströms eget varumärkesbyggande med sin egen “Google-koden”. Jag köper inte för en sekund att den boken är mer journalistik än någon av de andra storsäljarna där ute. Eller är krönikan ett ekivokt sätt att uttrycka trötthet på sig själv?

Ekström menar här alltså att content creation är viktigare än community management, vilket är ett uppenbart felslut. Men detta tänkande förklarar samtidigt varför så många journalister aldrig engagerar sig i kommentarsfälten till sina egna artiklar.

Om vi betraktar det västerländska medielandskapet idag så är innehåll inte något problem. Vi har ett överflöd av innehåll. Detta smärtar förstås för dem som ser sitt skapande som ovärderliga små diamanter, unika små smycken som förtjänar att hängas runt var mans hals.

Ekström säger utan innehåll, ingen sortering. Jag säger utan sortering, ingen publik. Om Ekström då säger att sorteringen är sekundär så sätter han de facto innehållet över publiken vilket i sin tur sätter ett ytterligare finger på journalistikens problem. Man sätter helt enkelt content creation högre än community management. Big mistake.

Som TDH så krasst konstaterade är det få traditionella medier som letar sig in i allas våra nyhetsläsarprogram och det är deras problem, inte vårt.

Det handlar i grund och botten om värde. Som nyhetskonsument är min tid faktiskt värd något, inte bara för mediehusens annonsintäkter, utan även för mig personligen. Tänk utbud och efterfrågan. Innehåll finns i överflöd, kvalitativ sortering som passar den enskilde individen perfekt finns knappt. Det närmaste vi kommer är de digitala nyhetsläsarma som vi skräddarsyr själva.

Lustigt blir det om blandar in “medieföretaget” Google i ekvationen. Deras blotta existens sätter fingret på hur viktig sortering är. Det handlar inte om att “snylta” på andras innehåll, tvärtom att lyfta fram de som förtjänar det. Trenden med “blänkare”, “innehållskuratorer” är på det sättet faktiskt ett nytt fenomen, eftersom det är den sociala iterationen på Googles PageRank som i sin tur är en iteration på det än trubbigare semantiska söket som AltaVista med fler stod för.

En annan aspekt av detta stavas förtroende. I det massmediala samhället styrdes nyhetsmediernas logik av plattformens auktoritet som i sin tur styrdes av en fysisk distribution. Hur långt dina journalistiska texter kunde färdas berodde inte på hur viktigt innehåll du skapade, utan snarare på vilken tidning du kunde få jobb på. Idag kan en person med en mobilkamera fånga något på bild som hela världen behöver se utan att behöva få tag i en upptagen redaktör med stor distributionsmakt, eftersom horder av innehållssorterare snabbt kommer att ge nyheten den spridning den förtjänar. Och det är en bra utveckling, för det ger publiken den röst de så länge har saknat.

Baksidan av denna utvecklingen är förstås att mängden av information är svårforcerad. Det är därför vi behöver källor vi litar på, som är personligen investerade i sitt delande. Som vi vet var vi har och som ligger närmare oss själva, vilket vi vet eftersom proximitet och relationer över tid spelar en stor roll i fråga om förtroende.

Allt detta prat om att tipsa om läsvärda texter skulle vara “snyltning” på dyrbart innehåll gör mig matt. Det är i det närmaste marxistiskt att tro att värdet på innehåll skulle stå i någon sorts korrelation med produktionskostnaden. Nej, den här krönikan hade gjort sig själv mest rättvisa bakom en paywall.

Fast Ekström behöver nog inte oroa sig för ett Frigyes-debacle direkt, krönikor av det här slaget är väl applåder och smörgåstårta…

Sound advice. I switched to English for the exact same reason, but when people talk to me in Swedish I reply back in Swedish – of course. When I share Swedish links, I tag them with [SWE]. It’s not optimal, but it’s a way of being clearer, I think.

The only one is #11… I don’t get involved in too long conversations since the medium doesn’t work so well with my conversation style, but it seems to me that people actually like to “spy” on other people’s conversations. Whenever I talk with someone at length on Twitter (which is very rare) there’s at least a bunch of new followers.

But I’m terrible at replying fast unfortunately, I’ll try to speed things up here, I think.

Smart.

Go, Miriam!

A small interview with me in Swedish.

Joanna and Anton FTW!

Ben Franklin is the man!